Trodde matte lärde sig något i går, men tydligen inte. Blev sovmorgon idag med, trots att vi skall gå ännu längre idag. Då blir det väl vandring hela natten…..
Morgonbilden vid Abiskojaurestugan
Vi kom äntligen iväg straxt före tio. Hade inte gått långt innan vi kom fram till en sån där stålsak man skall gå på över vattnet. Tvekade först lite men så kom jag ihåg att det inte var farligt. Gick ju över massa såna här stålgrejor när vi letade efter det Gröna snöret. Var riktigt kul när det gungade.
Sen kom vi till en stor stig, eller var det en väg… Matte sa att det var Kungsleden, och då kom jag ihåg att jag gått här fast åt andra hållet. Superlätt att gå, men jättetråkigt. Trodde matte gjorde allt för att undgå såna här vältrampade stigar. Men alla andra verkade tycka det var skönt att gå på platten och på en lättvandrad led så det var bara att vara tyst o hänga på.
Kungsleden
Men efter ett tag kände jag igen matte. Då lämnade vi plötsligt stigen och hoppade rakt ut i skogen. Äntligen lite kul! Ännu bättre blev det när hon sa det där magiska ordet – lunchpaus. Var så skönt att slippa alla tvåbeningar vi mött.
Vänta på mig!!! Jag kommer. För det finns väl något gott till mig med…
När vi käkat återvände vi till Kungsleden, men lämnade den snart och gav oss av upp mot fjället. Såja, såhär skall fjällvandring vara! Vad konstigt, alla träden var helt nakna. Matte berättade att det är en larv, Björkmätarlarven, som ätit upp alla bladen. Då kom jag ihåg att det såg likadant ut när vi gick Nordkalottleden. Ser ju jättetråkigt ut. Nu började tvåbeningarna pusta igen för nu blev det lite brantare uppåt. Men det gjorde ju givetvis inte jag. Men den där godispausen vid stenen satt fint!
När vi kom fram till en plats med fin utsikt satt där en skylt på ett träd. Thea sa att det stod Tältlägret på den och att det var dit vi var på väg. Undrar om vi ska ända upp till bergen jag ser…
Lisbeth kan man alltid räkna med! Blev givetvis en kaffepaus på vägen upp,, och då kom stora godispåsen fram. Matte passade på att berätta lite om Tältlägret som vi ska till, men orkade inte lyssna på vad hon sa. Hade fullt upp med att tugga på en tjurmuskel.
Linnéa, visst orkar du inte alla kexen…… Du kan väl tappa åtminstone ett….
….. STF övergav platsen tidigt 60-tal, Jag kan nog tänka mig en muskel till….
Och den lilla stugan brann ner 2002.
Nu finns bara flaggstången kvar
Efter fikat så var det inte så brant, och det fanns tom brädlappar att gå på. Och nu såg jag den där pinnen som matte kallar flaggstång, en bit bort.
